Frustration och envishet

Viggo är alldeles för intelligent för sitt eget bästa. Det har gått en vecka sen han bröt sporren, den har gått fem dagar sen den blev bortopererad och såret hade förmodligen läkt snabbare om han inte lärt sig hur man gör för att ta av bandage medan man har en strut på sig.
Han är så intelligent och envis, jag vaknade i torsdags natt av att jag hörde att ha ntuggade på något, då har han lyckas fått av hela bandaget och ÄTIT upp det! Trots struten.
På fredagen sket han ut en hel gasbinda som jag fick hjälpa till att dra ut, vidrigt!!
Nu kan man inte lämna honom en sekund ensam för då tuggar han sönder bandaget, inklusive silvertejepen som vi förstårkt med och slickar på såret tills det blöder och svullnar upp och försöker bita i stygnen.
Bra jobbat!!

Vi vet inte vad vi ska göra, imorgon börjar vi jobba hela veckan och det är sju dagar tills stygnen ska tas bort. Blir en vä'ldigt lång vecka.

Igår var jag och Madde till Ullared, handlade för väldigt mycket pengar. Köpte hur många hundleksaker som helst, kattgodis och mat, några födelsedagspresenter och någon julklapp. Ett dataspel och tv-spel till mig själv, två klänningar, några leggings och en urmysig fleecetröja. Plus en vinterjacka som det stod mitt namn på. Den kostade bara 269:- och det stod en skylt på ställningen: SOFIE, sluta leta här är din jacka!
:-p nästan iaf. Nu är den iaf min.

Kursen gick ganska bra, jag tror verkligen att Malin är rätt person för att hjälpa mig få ordning på Viggo. Hom är lugn, sträng och oerhört engagerad. Hon sa att han är en svår nöt att knäcka men vi ska jobba hårt och hon skulle fundera hela veckan tills nästa kurstillfälle på hur vi ska göra.

Nu ska jag göra några övningar  med Viggo som jag fick lära mig och sen ska jag förvälla FEM liter gula kantareller som Johan plockade igår. Han har blivit värsta svampletaren, vi har tur behöver inte ens gå utanför tomtgränsen.
Vi bor verkligen helt perfekt.  Är så tacksam över att jag har Johan och Viggo och Övergården, trodde aldrig att jag skulle känna sån tillfredställelse över hur mitt liv har blivit men jag är oerhört tacksam.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0