Övergården

Nu är det mindre än en vecka kvar innan jag börjar jobba igen och känslorna som finns inom är tvivelaktiga, jag vill inte jobba. Jag vill verkligen inte tillbaka till jobbet. Var in och hyrde en film i söndags, Anders stod i kassan och såg helt förstörd ut, det såg förjävligt ut i hela butiken. Flera var sjuka så Anders fick åka från sommarstugan för att ställa sig på jobbet, Sofie fick jobba både eftermiddag och natt och både kylen o frysen var trasiga. Ingenting i hela butiken var påfyllt och ingenting var städat.
Jag rös i hela kroppen och tackade gud för att jag var ledig. Jag borde verkligen inte jobba kvar, jag vill ju inte det men VAD SKA JAG GÖRA ISTÄLLET??
Jag har ju ingen aning, allt jag har satsat på och som finns med i mina planer har hela tiden varit på det privata planet, vi har Övergården, det mest underbara stället på hela jorden, vi har Viggo, vi har katten och hönsen. Vi har ett otroligt stabilt och härligt förhållande jag o Johan, vi är förlovade och vill verkligen av hela våra hjärtan leva tillsammans resten av livet. Vi vill ha fler djur och flera barn.
Men jag har ingen aning om vad jag vill jobba med. Jag fyller ändå snart 25, borde jag inte göra något snart. Men hur bra är det att seriöst fundera på att byta om job om vi vill ha barn snart, kommer första dagen på nya stället o säger att man ska var hemma i ett år. Och vart ska jag jobba och med vad.

Eftersom jag inte kommer någon vart med funderingar så går jag över till annat istället.
Vi hämtade två katter men vi har bara en katt kvar. Rasmus har kommit fram från sitt gömställe och bestämt sig för att han och jag ska vara kompisar. Dem tre senaste dagarna har jag suttit långa stunder i lagårn med honom och kliat och klappat. Första gången höll jag på att somna innan han kom fram en idag hann jag inte ens öppna boken förrän jag hörde pinglan i hans halsband och han strök sig mot mina ben. Jag är  så glad över att han kommit fram men mitt hjärta gör ont för Elsas skull, vi har fortfarande inte sett röken av henne.
Rasmus blir modigare och modigare, igår så gick vi ut en snabbis, han gick till dörren som stod på glänt och tittade ut då öppade jag helt och gick ut o satte mig på en stol en meter utanför, då hoppade han ut och gick runt utemöblerna  någon minut, nosade i gräset och sen gick han in igen. Idag när jag gick ut o satte mig i dörröppingen så gick han ut direkt och gick runt och nosade och kröp till och med in under lagårn så jag är helt säker på att han börjat utforska omgivningarna för sig själv. Så roligt, jag kände igår att han fått någon fästing i nacken så därför tror jag att han varit ute utan mig. Jag hade på honom fästingmedel för katter som jag köpte på apoteket så vi får väl se om det hjälper.
Rasmus är fortfarande livrädd för Johan så jag är än så länge hans enda sällskap.
Men det är så skönt att han är tillbaka.

Har haft mormor och Gösta här på besök idag vilket innebär att jag suttit still sen tio imorse, det enda man gör är att sitta vid bordet och försöker hålla konversationen igång. Fikar, äter och fikar. Så det blir en power walk med Viggo innan vi lägger oss. Vi går vår vanliga säng på 8 kilometer så att vi kan sova bra sen.
Snart börjar PIP och camping Övergården öppnar för säsongen.
Ska bli både roligt och jobbigt. Men det är ju över på söndag. Får tänka tillbaka på det roliga och glömma det jobbiga.

Tog ner byggställningen idag, den har varit uppe i 2 år så huset känns naket men otroligt vackert. Ska ut och fota nu så jag bjuder på ett kort snart,